fredag 25 januari 2013

Hemmakvällar

Det är helt sjukt vad man kan förändras på en sådan kort tid. För 3 månader sen klarade jag inte av att vara hemma en fredags- eller lördagskväll. Fick på riktigt panik. Men nu är det så jävla skönt. Som idag t.ex. när vi hade slutat skolan gick jag och mandisen för att köpa naturgodis. Sen gick jag bara HEM. Åh vad jag älskar mitt hem, helt sjukt att man kan kännas sig så trygg under ett tak. Jag gick hem, snackade skit med pappa och sedan lyckades jag övertala honom att vi skulle gå ner och äta på max.

För övrigt älskar jag att bo så nära stan som vi gör. Det tar 10 minuter att gå till Stora torget. Så vi traskade ner tog en flottig hamburgare och surplade i oss läsken. Förövrigt fick kalla pommes, så pappa fick byta. (intresseklubben antecknar).

Tänk vad min pappa får stå ut med mycket. Men så är det när man är ensamstående förälder och har en tonårsdotter som är jordens störst pratkvarn. För det är jag nämligen. Pappa lyssnar på allt jag har att säga och försöker alltid förstå. Som idag när vi var på väg till Max, då snackade jag om teatern vi såg i skolan (som var grym), jag tror inte han fattade ett piss. Det brukar vara så när jag förklarar, allt brukar bli en stor smet av ord. Men han skrattade när man skulle skratta och nickade så fint.

Sen när han får höra på alla kompis- och kärleksproblem. Han försöker sig verkligen sätta sig in i situationen och han ger så sjukt bra råd. Så ungefär den timmen vi  var borta och åt var det jag som pratade 50 minuter och han i 10 minuter. Vi har också kommit fram till att jag ska söka upp en läkare på grund av min dåliga hörsel. Börjar inse att det är ett stort problem nu, hör flera gånger i veckan i skolan om hur högt jag pratar. Jag uppskattar verkligen när folk säger till mig, men det börjar bli jobbigt när man inte inser det själv. Det får bli nästa veckas uppgift. Boka tid hos doktorn.

Tanken med detta inlägg var att jag skulle skriva om hemmakvällar men gled från ämnet över till pappa och hörproblem.

Imorgon kommer det lite vänner hit och tanken är att jag ska bjuda på middag, nej jag har inte kommit på något än. ( tjejerna har frågat varje dag i skolan).

Det enda viktiga i detta inlägg är att min pappa förtjänar en fet stor guldstjärna. För så mycket han har gått igenom och ändå är så stark, jag är imponerad. Så sjukt jävla imponerad.


Kunde inte låta bli att ta den här bilden, skrattar ihjäl mig så fort jag ser den.


Min fina pappa <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar