torsdag 9 maj 2013

Jag undrar

Jag undrar hur mitt liv hade sett ut om min uppväxt hade varit normal? Eller vad är normal? Men om mamma hade levt idag, vem hade jag då varit? Jag har verkligen ingen aning. Jag skulle antagligen inte varit samma person, undra om man ens skulle ha känt igen mig? För jag har nämligen formats så otroligt mycket av mammas död. Jag blev vuxen när jag var 8 år. Jag började ta ansvar hemma medans andra lekte i sandlådan. Jag växte upp och  blev mogen och oroade mig för min mamma när andra bråkade om leksaker. Det är sjukt. Jag var 8 år och behövde ta ansvar. Det var inte så att min föräldrar krävde detta av mig utan tvärtom, de ville att jag skulle vara barn. Men när du har en sjuk förälder går inte det, även fast man inte vill. Det finns alltid en tyngd på bröstet.

Jag skulle vilja veta vem jag skulle ha varit om mamma hade levt. Jag hade inte varit jag. Jag hade inte behövt växa upp tidigt, jag hade brytt mig om mina leksaker. Jag hade antagligen gått sönder helt och hållet när jag och Marcus gjorde slut. På sätt och vis vill jag inte vara den personen, för jag är faktiskt stolt över mig själv. Jag är stolt för att jag har faktiskt klarat mig igenom allt. Det har varit värre än helvetet, men jag har klarat mig. Jag hade absolut inte varit tjejen som kommit hem från skolan och känt lycka på grund en bra dag. I alla fall inte på samma sätt. Jag hade inte känt mig helt varm i kroppen på detta sätt jag gör just nu, på grund av mina fina vänner.

Jag är glad över vem jag är, även fast jag självklart önskade att mamma hade varit här. Jag önskar självklart att jag hade varit tjejen med det normala livet. Jag önskar att jag inte var tjejen som inte har en mamma. För oavsett fast ingen vill, märker man en skillnad. Jag vet att folk ser mig som tjejen utan mamma. Det dömer jag verkligen inte, om vi säger så här; jag skulle aldrig klara av att vara mina närmaste vänner. Hur behandlar man en person som har förlorat sin mamma? Jag har absolut ingen aning.

Jag var väldigt ung när min mamma blev sjuk, första gången var jag 2 år. Andra gången 8 år. Om jag inte hade varit med om allt detta, då hade jag aldrig varit så starkt som jag är idag. Jag hade absolut inte uppskattat allt som mycket som jag gör idag. Men en sak jag faktiskt kan säkert säga, jag är stark.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar