måndag 10 juni 2013

Hennes doft

Jag kommer ihåg en gång, det är flera år sedan nu. Jag hittade en grön tjocktröja som luktade exakt som mamma, den hade hängt på en krok sedan hon gick bort. Det var bara några månader efter hennes död. Jag blev så uppfylld när jag hittade tröjan. Det första jag gjorde var att lägga mig med den  sängen och bara lukta. På något sätt så kändes mamma så levande igen, det var nästan som att jag låg bredvid henne i sängen, som vi alltid brukade göra. Bara ligga i sängen för hon hade ingen energi till annat, men hon ville ha sällskap. Så vi två låg där i flera timmar och pratade om allt eller ingenting.

När jag låg där med den gröna tröjan kände jag mig lite mer hel. Jag kände att mitt hjärta inte var helt krossat. En bit hade fallit tillbaka på dess rätta plats. Jag använde tröjan så otroligt mycket, varje dag, varje natt. Till slut luktade den bara som mig. Jag blev så ledsen, helt förstörd. Det kändes som att det sista levande jag hade kvar av mamma var nu borta. Jag hatade tröjan samtidigt som jag älskade den.

Fast det var inte det sista levande jag hade av mamma. Jag har levande saker av henne varje dag. Varje minne jag har, är så levande ibland att det sticket ibland. Ibland är minnen motsatsen och är så suddiga att jag knappt kommer ihåg. Sedan jag hittade den gröna tröjan har flera bitar fallit på plats i mitt hjärta. Men det är fortfarande inte helt, och det kommer nog aldrig bli. Men det blir enklare.

Men just nu, just nu vill jag bara känna min mammas doft igen. Känna den underbara doft som hade, den doft jag inte längre kommer ihåg. Jag HATAR att hennes doft inte finns kvar i mitt minne, jag kan gräva hur mycket som helst i min hjärna, men den finns inte där. Jag vill bara känna hennes doft, för då känns hon levande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar