.

Precis när allt är perfekt, jag älskar att leva, jag älskar att jag är omringad av världens bästa vänner. Precis när jag känner lycka. Då måste smällen komma. Smällen som jag hatar så otroligt mycket. När jag inte älskar att leva, när jag bara vill ligga ner och gråta men det kommer inget. De dagar jag bara vill skrika ut all smärta. När jag vill ha en kram av en speciell person. De dagar mina tankar bara spinner och spinner. Men det värsta av allt; stenen på bröstet som inte försvinner. Smärtan som gnager så hårt att det känns fysiskt. 

Varför ska allt denna skit hända mig? Varför just Sara Nilsson som bor i lilla Sverige? Vad fan har jag gjort? Varför ska just jag känna denna smärta så fort jag känner lycka?

Svaret på detta; Min mamma dog när jag var 12 år och livet är så jävla orättvist. Men svaret på varför just hon fick cancer kommer jag aldrig att få. Och det är den enda frågan jag vill ha svar på.